2013-07-26
12:32:11
Det är inte lätt när det är svårt.
Mitt förhållande har nu fått en status som det längsta förhållandet jag har haft. Och jag hoppas att det förblir så, för jag trivs som fan med den människan. Man vet förstås inte vad som väntar i framtiden, men jag tar väl en dag i taget. Det som händer, händer.
Idag mår jag helt okej. Ska försöka städa mitt rum för en gångs skull, har varit alldeles för lat de senaste veckorna. Det enda som är sorterat är mina böcker.
För övrigt så händer det inte så mycket i mitt liv. Jag saknar min klass, that's it.
2013-07-05
18:43:34
Saknad.
Sitter i Köping, åkte hit med mamma i onsdags. Under tisdagen skulle jag ha träffat Andreas, som aldrig dök upp. Så jag somnade gråtandes, jätteledsen och allt sånt skit. Även om jag är van vid det, så hoppas jag väl alltid innerst inne, att han faktiskt kommer.
Hur som helst. Köpt åtta böcker, ett par byxor och en tröja, ett halsband och allergimedicin (y)
Och imorgon ska jag äntligen hem till min älskade katt och ska träffa min älskade pojkvän och min älskade vän! Det var länge sen jag var hemifrån bara sådär, och jag vet nu att jag knappt står ut.
Det är i alla fall något som stör mig. Men jag vet inte riktigt vad. Människor, människor kanske.
Och en bild på halsbandet! Misstänker stor Andreas-abstinens så...
