whenthesilencetakescontrol.blogg.se

På senaste tiden har mina smärtor i ansiktet blivit värre. Det gör mer ont, och det finns inget som lindrar det.

Jag har tappat bort min medicin mot det, som lindrade smärtan till en viss del. På tisdag eller onsdag ska jag till läkaren och fråga om jag kan få nytt recept + uppföljningsmöte. 

 

Det är riktigt jobbigt att ha det. En del av mig tycker att det är intressant, den andra delen avskyr det. Och liksom, vem skulle tycka om att ha ständigt ont i ansiktet och tänka på massa saker? Sjukdomen är kronisk och kommer antagligen bara förvärras med tiden. Det är så typiskt att det händer mig. Unga människor brukar inte få den, men det händer. Så här är jag, nitton år gammal, med irriterande smärtor i ansiktet resten av livet. Vad har jag gjort för att förtjäna det? Jag och Andreas skojar att jag måste ha mördat flera viktiga personer i mina förra liv. Oh well.

 

Jag måste akta mig för allting, allting från kallt väder till tandborstning. Vad som helst kan få igång en "smärtattack". Även en kram, om någon trycker mot den drabbade sidan. 

Ibland kan jag vakna med feber och svullen tinning (där smärtan mest befinner sig) och det finns inget som hjälper. Jag kan gå och sova igen, och akta mig för att inte sova på fel sida. Problemet är att jag inte alltid kontrollerar hur man ligger när man sover, för att ja, jag sover ju. 

 

Det är hemskt, med andra ord. Det finns en sak som lindrar smärtan dock, har jag upptäckt. En sak som verkligen inte borde göra det. Alkohol. Eller, alkohol kanske inte lindrar just smärtan, men den får MIG att känna mindre än vad jag vanligtvis gör. 

 

Det finns fler nackdelar med det här. Bland annat medicinering & p-piller eller hormonella preventivmedel överhuvudtaget. Det enda som funkar är kondomer eller kopparspiral. Och nu misstänker jag också att jag är allergisk mot latex så... ni kan tänka er hur älskad av livet jag känner mig.

 

Nu har jag druckit två drinkar, och det känns bättre. Inte så bra som jag önskar att det var, men bättre blir det ju inte. Dessutom kommer pollenallergin nu, så... yay! Ehm. Jag kommer vara döende, fysiskt i alla fall, rätt bra tag framöver. 

 

Ha det trevligt! Nu ska jag fortsätta leta efter kaniner på mugglis.

Jag beter mig som en kvinna. Det är läskigt. Gnäller och gnäller och allt går ut över den person jag älskar mest. Själv förstår jag inte heller vad som händer i min skalle. Men det där "kvinnliga beteendet" kanske i själva verket är efterlämnade spår av min psykos. 

 

Igår var jag i skolan. Det känns på något sätt härligt att ha massor att göra. Vi har fått planering för typ resten av terminen. Det jobbigaste blir nationella prov och naturkunskapprov om genetik precis när vi har massa föreställningar. Och folk säger att esteter inte gör något...

Oh well. Igår var det i alla fall teater, där jag improviserade fram en fältbiolog som brydde sig om mini-sköldpaddan Mårten och sin brasilianska köttätande växt. Sånt gillas! På mattelektionen fick vi bara tillbaka våra prov, sen fick vi gå. Idrott blev till en promenad med Robert och Elvira (jag hade iaf för en gångs skull kläder med mig) och engelskan gick fint, jag fick A och B (tre poäng från A där... besviken på mig själv). Jag skulle till Östhammar men jag stannade hemma och sov. Håller på att bli sjuk.

 

Anywhore. Onsdagen blev helt spontan! Riktigt fin också. Fridus följde med när jag skulle köpa polaroidkameran (äntligen!) och helt random, när vi väl var i Uppsala, bestämde vi oss att vi ska på teater. Övertrötta redan under dagen, blev vi riktigt trötta på slutet där. Men det gick, det gick. Och det var riktigt trevligt! Mer av såna goda saker.

 

Och idag har jag inte gjort "så" mycket. Sov jättedåligt, vaknade hela tiden under natten och trodde det var morgon. Varje gång. Vilken besvikelse när man ser på mobilen att klockan är 00:54.

Jag har nu iaf klätt på mig. Spelat Assasin's Creed II igen, tills Ezio ramlade med sina kulor på en stång (?) och man inte kunde göra något. Mammas kille sa att det är förståeligt, det gör ju jävligt ont så det är klart att man inte kan göra något. Men man kunde inte ens RAMLA NER. Besviken. Så jag stängde av, gick och la mig i sängen, och kollade klart på första avsnittet av Bibliotekstjuven. Nu sitter jag här och äter rostat bröd. Som mamma tvingade i mig. Jag är egentligen inte ens hungrig. 

 

Oh. Helt plötsligt fick jag lust att lyssna på Hans Zimmer! 

Det här är ju det mest underbara som finns... när alla vänder ryggen. Särskilt när man behöver dem som mest.

Dra åt helvete.

Det har hänt en hel del - mest i min skalle och jag tror att jag har lyckats inse att mina psykoser är tillbaka. Det är riktigt störande men jag vill inte gå hos en psykiatriker som påstår att jag är frisk så fort jag sätter en fot i hans rum. Nej tack. 
Jag envisas att klara mig själv utan någon som helst hjälp av kuratorer/psykologer/you name it. Det kanske är dumt då det går ut över mina nära och kära typ. Det mesta går ut över Andreas och han har ju inte gjort något.

 

Idag hade jag i alla fall lite trevligt. Förutom att jag inte hittar min medicin och ingen vet vart den tog vägen så ansiktssmärtor är värre än någonsin. Men jag gav inte upp och here I am. Gav spelandet en chans också. Har spelat lite Lego Batman och Assasin's Creed II. Jag kanske fastnar för något för en gångs skull? Annars så har jag också spelat de där konstiga Kinect-spel. Måste ha sett ut som en idiot när jag viftade med armarna i luften...

 

Nu kom mamma hem också. Nu slipper jag vara ensam mentalt.

Jag måste bara säga att Aksel Morisse är underbar. Igår när vi såg Pygmalion så skulle han köra vidare med sina repliker när någon i publiken nös. Han sa "prosit" och fortsatte med föreställningen. Det var ju fint. 

 

Hur som helst. Malin har fått en riktigt bra... gåva? Eller jag vet inte vad vi ska kalla det för. Men hon är riktigt bra på att se folk hon vill se. Jag däremot är ofta bessaroid. Igår såg vi ju Peter Viitanen vid matstället vid vår buss (efter att nån creepy människa kom fram till oss med en ros och sa att vi ser ledsna ut... HHAHAHAHA) 

 

Aaaanyway. Jag känner mig... lämnad av folk. De har tid för andra men aldrig för mig. De behöver ju inte umgås med mig om de inte vill men då ska de inte säga att de måste göra annat blablabla för att sen berätta att de ska träffa någon annan dagen efter. Nej... jag är tydligen inte viktig. Ugh.

 

Ikväll ska jag plugga & nörda. Skiter i folk fullständigt. Jag orkar ändå inte med livet just nu.

Katter är det enda som gör mig glad idag. Förutom kanske när Thomas attackerade mina fötter.

Egentligen behöver jag nog lite mat. Lite i alla fall.

 

Nu sitter jag här och har varit vaken sedan fem imorse. Ledig dag och jag vaknar klockan fem för att de plogar snö utanför mitt fönster och det hörs alldeles för mycket. Hemska saker. Jag drömde i alla fall inte om spöken.

 

Ikväll ska vi se Pygmalion (vi= jag och Malin) om våra biljetter fortfarande är reserverade. Det skulle vara fint om de skrev upp när man måste hämta dem senast... skitsamma. Annars går vi bara och fixar nya ju. 

 

Nu borde jag äta frukost och klä på mig. Jag borde men jag orkar inte. Alla dumma tankar slog till helt plötsligt nu igen. Jag hatar när sånt händer. Och det är just då ingen bryr sig om mig. Fast alla skulle finnas för mig. 

Jag hatar människor.

Den här dagen är värdelös. Människor går mig bara på nerverna, och illamåendet gör inte saken bättre.

Jag känner mig ensam, ensammast i världen. Och... det stör mig inte. Jag vill faktiskt inte vara med någon just nu. Även om det är farligt att leva i ensamhet om man heter Alice, så är det ett måste. Fast imorgon är jag social igen. Och fangirlar. Och förhoppningsvis skiter jag i min hobby imorgon. 

 

Jag vet inte vad som stör mig mest just nu. Människor, jobbiga människor, människor som inte förstår men låtsas att de gör det, eller människor som låtsas bry sig men egentligen vill prata om sig själva? Allt det nämnda, antar jag. Ingen förstår någonting ändå. Så det är skitsamma.

 

Nyss tittade jag på Sound of Noise. Den var faktiskt... bra, väldigt konstig, men bra ändå. Upptäckte samtidigt att jag tittar på en hel del svenska filmer numera. Läskigt.

 

Dagens största... irritation är nog ändå när folk vill prata och bara slänger ur sig allt de vill prata om, när man inte har någon lust alls. Ingen jävla lust att lyssna på folk och deras jävla äventyr. Och när jag skriver av mig så får jag ett hjärta tillbaka. Oh, yes. Det får mig att må så jävla bra ju.

 

Dessutom så har mitt självskadebeteende visat sig igen. INTE bra alltså. Men jag bryr mig inte. 

There's nothing left out there for my soul.

Jag vill så gärna vara bäst på allt. Eller ens känna att jag duger. Men på senaste tiden känns det som att alla visar att, nej, du duger ju inte. Det är hemskt, särskilt när man vet att det inte är så. Tror jag.

 

Idag har varit en... hektisk dag, om jag får säga så. Det har hänt så mycket och my mental state of mind hänger inte med i svängarna. Ena stunden är jag glad för att sen hamna i det värsta tänkbara tankedjupet någonsin. Imorgon är det en lång dag, med idrott och såna saker. Efteråt vill jag nog bara komma hem och sova, sova i oändligheter och slippa tänka efter hur jag mår. På fredag är vi typ lediga. Tror jag. Om inte nån lärare får för sig att jag ska göra några uppgifter eller så. Då ska jag dra till Uppsala med Malin och bara vara, i väntan på Pygmalion. 

 

Jag önskar jag kunde sluta bry mig om vissa saker. Eller sluta reagera som jag gör. Jag kan förstå om folk inte orkar med mig ibland, det gör ju inte jag själv heller vissa gånger. Det är inte konstigt. 
Idag har jag i alla fall haft många nere-stunder. Förutom de fina stunder med esteter och musikal nu på kvällen. Samtidigt som det fick mig att tänka "Varför kan inte jag vara så här duktig?"

Menmen. Jag är bara mig själv. Jag gör mitt bästa och bättre kan man inte. Om det tar mig någonstans här i livet, det vet jag inte. Tiden visar.

 

Det är svårt att avgöra om jag lever i verkligheten eller har bytt till min fantasivärld nu igen. 

 

Och jag drömde om Pauline. Det här är inte bra. Helt säker på att jag kommer drömma om henne inatt igen.

Så.

 

Jag åt bra mat.

Jag fick flera meddelanden med frågor om hur det är med mig.

Jag träffade Andreas...

... och vi ska se Hamlet i september har vi bestämt.

Jag har kakor. Riktigt goda dessutom.

Jag har en underbar katt som inte klarar av att sova i min säng om inte jag är där.

Jag har spelat Sims och det har aldrig gått så bra för mina sims som idag.
Jag har återigen börjat med min Tumblr. Typ.

Jag har lärt mig några rader ur Hamlet utantill. 

Jag har druckit massor med kaffe.

 

Så. Livet är helt okej. En uppdatering bara! 

So it begins. 

Jag drömde om Pauline och Esmeralda.

 

För övrigt så är allting skit just nu. Precis allting. Försöker tänka positivt men det går inte så bra. Jag mår inte särskilt bra, ansiktet gör ont, jag har huvudvärk och jag är övertrött. Tankar och hjärnan spökar, och låter mig inte må bra. Jag avskyr såna dagar. Idag planerar jag ligga under täcket och spela Sims, har inte lust med annat. Folk kommer inte lyckas få ut mig hemifrån idag. 
Det är så mycket jag borde göra, men det går helt enkelt inte. Jag orkar inte. Jag ger upp. Igen.

Igår skulle jag se klassiker de gjorde, där Malin var inhoppare. Jag kom i tid, som de sa att det skulle börja. Men de har tydligen velat börja tidigare, så de började tidigare. Dörren var låst och jag missade hela föreställningen. När jag väl satt där, så orkade jag inte ens gå hem. Jag bara satt där och fick en jävla ångestattack. Sen kom Malin ut och jag orkade inte ens låtsas att jag inte håller på att börja gråta, så jag grät och grät ännu mer. Och fick en kram av Malin och Frida. Jag tror det var första gången någon i skolan har sett mig gråta. Men det spelade ingen roll just då. Det var verkligen fint att veta att folk finns där och de dömer inte. 

 

Hur som helst. Jag borde göra något nu. Vi får se om jag ens orkar med någonting. Annars går jag och sover igen.

Här sitter jag med Malin och väntar på... uppenbarelse, antar jag. Hon är duktig och ska vara inhoppare ikväll så jag bara sitter här som moraliskt stöd. Säger vi. Egentligen mest för att internet är gratis men shh.

 

I lied.

 

Mitt ben gör ont, så det är smärtsamt att ens tänka på att GÅ hem. Jag får ju ändå komma tillbaka hit ikväll. Och plugga och asjdalsjkd så jävla mycket att göra. 

 

Jag längtar tills vi får spela barnteater. Det är typ "snart" men ändå inte. Och så hoppas jag att jag får teater-sommarjobb också. Men vi får se vad som händer. 

 

Wellwell. Det var i alla fall en lugn dag idag. Och på fredag ska vi se Pygmalion också. Yay :D

Jag lever, och jag vet inte om det är bra eller inte. Jag har så svårt för det där med livet osv...

 

Det som var riktigt bra är gårdagen! Det ni. Först orkade jag ta mig till skolan, och där träffade jag mina fina klasskamrater. Mattelektionen gick åt att skratta lite när läraren räknade fel, och naturkunskap var väl helt okej. Faktiskt. Sen hade vi engelska och sen var det slut. Efter det gick jag och Hanna hem till mig, och jag skulle hämta en katt. Så nu har vi tre katter hemma och en ute. One step closer to being crazy cat lady!

Hur som helst. Jag och Malin skulle till Uppsala och fixa hennes teaterkort + se Sound of Music. Det blev en hel del springande när det visade sig att det inte går att betala osv. När hon fixade sin biljett så gick vi till Subway och åt. Efter det väntade vi på teatern. Sen såg vi föreställningen, och det var riktigt bra (igen). 

Vi missade självklart bussen med en minut, typ. Så vi gick till Centralstationen och Malin blev offer till min udda hobby. Och så gick Robin Keller precis förbi. Det var ett fint ögonblick.

 

Idag har jag satans ont i ansiktet och magen. Jag är dessutom riktigt trött. Så jag kanske ska sova igen...

Så. Läst ut Sankta Psyko, Kråkflickan, Fifty Shades of Grey, Fight Club och Breakfast on Pluto de senaste två veckor. Varför ska alla böcker sluta med värsta cliffhanger? Det är riktigt frustrerande.

Jag tänkte ge Fifty Shades of Grey en chans och se om den är bra (har fortfarande lite svårt att avgöra innerst inne) och tanken var att jag skulle läsa en bok av den serien. Men här sitter jag och det första jag tänker göra är att låna nästa bok för att en bok får helt enkelt inte sluta BARA SÅ DÄR som den gjorde. Ugh. Och sen tänker jag faktiskt hålla mitt mål och läsa ut alla i den trilogin och sen alla i Twilight (ett experiment). Vi får se hur det går. Ingenting lugnar ner mig lika bra som böcker. Ingenting. I år ska jag läsa ut alla böcker jag har (skulle gå snabbare om jag bara läste ut dem och sen började låna böcker men det går inte om jag hittar en bra bok jag vill läsa men inte äger den)

 

Hur som helst. Back to Fifty Shades. Jag förstår inte hur folk kan liksom skriva "Oh men han eller han skulle passa bra som Christian!" Bitch please. Ingen kan leva upp till det. Inte ens Robert Downey Jr. Så en tanke slog mig - varför ska man alltid välja de kända och "snygga" till sånt? Kan de inte hitta någon random människa som faktiskt liknar Christian då? I böckerna alltså. Men nej... Ian Somerhalder eller såna. It's a big no-no. Han är inte ens snygg imo.

 

Anywhore. Jag tycker om bok-Christian Grey för att han är en stalker. Och jag tycker om såna. Det får mig att känna mig mindre ensam om min konstiga hobby.

 

Egentligen borde jag plugga. Men jag är för upptagen med att vara sur på hela världen. Jag kanske borde läsa ut flera böcker? Sounds like a plan. 

 

Just nu behöver jag lite ensamhet. Vilket kan vara farligt men är väldigt nödvändigt i mitt fall. Annars känner jag mig kvävd av allting. Och jag älskar min frihet. Hur som helst - idag ska jag laga mat. Det som jag är bra på och som inte är spaghetti!

 

Adios amigos.

 

Oh nej vänta. Jag hade en riktigt märklig dröm. Har nästan lust att prata med mamma om den... men jag orkar inte ringa och förklara allting igen.

 

Så. Adios.

Tar en paus från verkligheten. Samtidigt som jag inte alls gör det. Ingen bryr sig ändå och ingen behöver veta. Jag känner mig död innerst inne och måste hitta tillbaka till mig själv. Försök inte prata med mig. Jag stör mig på människor och tycker inte om att vara social. Så låt mig bara vara.

Jag är överlycklig. Har träffat världens mest underbara människor! Äntligen. Helgen var underbar, minst sagt. Jag och Louise har en bild på oss med Spiderman och dessutom så var David Prowse (alltså, DARTH VADER) där!

Sci-fi mässan var fin men det var roligast när vi alla satt hemma och var allmänt flummiga. Det känns dessutom bra att använda ordet hemma. It felt like home. Och så hade jag inte ont i ansiktet när jag var där så det var ett stort plus på det hela. Underbartunderbartunderbart var ordet! 

 

Idag vaknade jag med käken ur led. Bara för att jag måste sova på vänster sida för att inte få ont i ansiktet. Det gör lite ont att äta men jag överlever nog.

 

Snart ska jag plugga lite och fixa lite saker vid sängen. Har köpt en plansch med Tyler Durden och den ska självklart upp. Vid sängen. Och lite annat ska dit också.