whenthesilencetakescontrol.blogg.se

Så. Läst ut Sankta Psyko, Kråkflickan, Fifty Shades of Grey, Fight Club och Breakfast on Pluto de senaste två veckor. Varför ska alla böcker sluta med värsta cliffhanger? Det är riktigt frustrerande.

Jag tänkte ge Fifty Shades of Grey en chans och se om den är bra (har fortfarande lite svårt att avgöra innerst inne) och tanken var att jag skulle läsa en bok av den serien. Men här sitter jag och det första jag tänker göra är att låna nästa bok för att en bok får helt enkelt inte sluta BARA SÅ DÄR som den gjorde. Ugh. Och sen tänker jag faktiskt hålla mitt mål och läsa ut alla i den trilogin och sen alla i Twilight (ett experiment). Vi får se hur det går. Ingenting lugnar ner mig lika bra som böcker. Ingenting. I år ska jag läsa ut alla böcker jag har (skulle gå snabbare om jag bara läste ut dem och sen började låna böcker men det går inte om jag hittar en bra bok jag vill läsa men inte äger den)

 

Hur som helst. Back to Fifty Shades. Jag förstår inte hur folk kan liksom skriva "Oh men han eller han skulle passa bra som Christian!" Bitch please. Ingen kan leva upp till det. Inte ens Robert Downey Jr. Så en tanke slog mig - varför ska man alltid välja de kända och "snygga" till sånt? Kan de inte hitta någon random människa som faktiskt liknar Christian då? I böckerna alltså. Men nej... Ian Somerhalder eller såna. It's a big no-no. Han är inte ens snygg imo.

 

Anywhore. Jag tycker om bok-Christian Grey för att han är en stalker. Och jag tycker om såna. Det får mig att känna mig mindre ensam om min konstiga hobby.

 

Egentligen borde jag plugga. Men jag är för upptagen med att vara sur på hela världen. Jag kanske borde läsa ut flera böcker? Sounds like a plan. 

 

Just nu behöver jag lite ensamhet. Vilket kan vara farligt men är väldigt nödvändigt i mitt fall. Annars känner jag mig kvävd av allting. Och jag älskar min frihet. Hur som helst - idag ska jag laga mat. Det som jag är bra på och som inte är spaghetti!

 

Adios amigos.

 

Oh nej vänta. Jag hade en riktigt märklig dröm. Har nästan lust att prata med mamma om den... men jag orkar inte ringa och förklara allting igen.

 

Så. Adios.