whenthesilencetakescontrol.blogg.se

2014-01-12
19:38:51

Enjoy the Silence.
Har ni någonsin haft såna påträngande tankar om och om och om igen, i några veckor? Jag befinner mig i det stadiet, och jag kan inte lista ut varför. 
Det är bara så mycket som måste fixas. Familjen köper ett hus snart, och flyttar iväg. Och jag måste välja.
Jag hatar att välja! Mitt liv är väl ganska okej just nu, antar jag. Och jag kommer säkert röra om så att det blir kaos igen. 
Antingen stannar jag, går ut gymnasiet om 1,5 år, flyttar ihop med Andreas och skaffar EGET liv. 
Eller så flyttar jag med dem, träffar Andreas mer sällan om vi ens är ihop då, byter skola/skaffar jobb och ja...
Ah, vill inte ens tänka på det. Det jobbigaste är att jag är en person som inte kan stanna på samma ställe för länge. Jag klarar inte av det, vill bort från allting och alla. Men jag har Andreas. Och jag vill inte bara lämna honom här, och ja. Vi får se om han får jobb snart, för då kan vi kanske flytta ihop om några månader. 
Jag hatar när allting är så osäkert. Så jävla osäkert. Jag måste fortfarande skaffa ett ställe att bo på när de flyttar, så...
 
Allting är bara så... kaotiskt. Särskilt skolan. Känns inte som att jag klarar av det. Känns skit faktiskt. Alldeles för mycket jag måste göra, eller göra om. Det gör mig galen. Jag är redan två år efter med skolan, hur kan man vara så efter fortfarande liksom? 
Så jag sitter och funderar lite på om jag ska hoppa av och försöka hitta jobb istället. Men jag vet inte, det kommer nog inte riktigt gå. Ah, vad jag hatar allt sånt här!
 
____________________________________________
 
Sitter här, dricker energidryck och lyssnar på Depeche Mode. Det påminner mycket om 2010, då jag lyssnade sönder på Depeche Mode. När jag aldrig kunde sova. Kunde sova två timmar och sen gå till skolan och vara uppe hela dagen, för att jag kunde aldrig sova. 
Sen så är det en låt som jag bara älskar. Jag har älskat den sedan jag var ett barn, det är sån där nostalgikänsla bara. 
 
Och jag har faktistk skaffat en tatuering för nästan en vecka sedan. Hade så svårt med att bestämma vad jag ska tatuera in, I några år har jag gått runt och sagt "Det här ska jag tatuera in!" eller "Det där!" och var helt övertygad om det. Det visade sig att jag glömde en idé som jag hade väldigt länge. Precis som rubriken säger.
Enjoy the silence.
 

Och mycket riktigt, dagen efter att jag har pm:at en bekant tatuerare, som har en studio, fick jag sitta i hans stol och tatuera mig.
 
                                            
 
 
 
Jag är riktigt nöjd! Så varje gång jag tittar på min undearm så ler jag. Förutom när den kliar, för att den läker. 
 
Och sådär i början på året har jag bokat en resa till England med farmor, för att hon måste fixa några grejer, och hon vill inte flyga själv. Så jag får hänga med min bror, min faster och min pappa. I en vecka. Kan vara mysigt, så länge jag slipper pappas fru. Faktiskt...
_____________________________________
 
Jag ville gå på Filmfestivalen i Göteborg då ingen annan än Ralph Fiennes kommer dit. De släppte biljetter idag och redan vid kl 12 var det SLUTSÅLT. Så mycket av att träffa sin favoritskådespelare alltså... 
 
Jag försöker att inte vara ledsen men det är jobbigt. Åh. Här hade jag chansen och ja, det sket sig. Ogillar när sånt händer...
 
MEN, jag försöker vara positiv och tänka på annat. Planerar lite min födelsedag, då jag fyller 20 och har redan lovat några att de får komma och vi ska köra drunk cake och drinking games. Åh, längtar!
Och sen så ska jag och min finaste Elin på bio-dejt på Alla Hjärtans Dag <3
Vi ska se Only Lovers Left Alive med Tom Hiddleston. Jag tycker om såna här saker!
 
 
Annars så har det inte hänt mycket. Jag har spenderat massa tid med Andreas. För det mesta har vi pratat.
Sist satt vi uppe till två, och pratade om när vi blev kära i varandra, när vi gick på bio första gången, när jag levde i förnekelse, och såna saker. Vi pratade om framtiden också. Om barn, att gifta sig. Bo tillsammans. 
Vi hade en lunch-dejt igår och åt hamburgare, och pratade om min morbror som är "luffare". Jag tycker om att sitta och berätta om min barndom, och konstiga händelser, och han tycker om att lyssna på det. 
Åh, den människan. Jag kan inte tänka mig livet utan honom. Faktiskt. 
 
____________________________________________________________________________________________
 
All I ever wanted
All I ever needed
Is here in my arms
Words are very unnecessary
They can only do harm
 

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: