whenthesilencetakescontrol.blogg.se

Det är hemskt men det är så det är just nu. Ännu ett återfall, misstänker jag. Jag vill verkligen inte hamna där igen. Men det känns lite som att jag redan är där. Mina tankar låter mig inte vara ifred, det är bara så mycket skit som jag har gått igenom här i livet som jag aldrig fick bearbeta, eller vad man ska säga. Så mycket skit som jag bara vill få bort ur skallen. Vissa saker har jag lyckats förtränga, och andra sitter kvar. Och det vackra monstret vid steget sitter och väntar tills jag mår bra och är nöjd med livet, för att attackera och dra mig neråt igen. Om och om. Men det är nog meningen att jag ska kämpa, oavsett om döden känns som en utväg eller inte. Jag är ju rädd för att dö numera. 

 

Det enda jag kan göra är att försvinna ett tag för att sen komma tillbaka. Försvinna rent mentalt alltså. Vara en tråkig och oåtkomlig människa. Som tur är så har jag en person, eller rättare sagt, en personlighet att gå till. Sten. Han får inte försvinna bara för att Alice gör det. Annars har jag alltid Francis. Han har visat sig mer och mer nu igen. Det är ett tecken. Alltid ett dåligt tecken.

 

Natten blir lång. 

 

Jag började fundera lite nyss. Jag är en person som tar över andras beteenden. Försökte googla, på alla språk jag kan, men google är ju värdelös, typ. Jag hittar i alla fall ingen förklaring till detta. 

Om jag spenderar mycket tid med en person så börjar jag prata precis som personen i fråga gör, jag tar över mimiken, och ibland påverkar det mina åsikter också. Om det är en grupp människor jag är med så blir det ofta så att jag tar över en persons beteenden. Personen jag tycker mest om. Dessutom överanvänder jag ord som personer jag umgås med använder. Hörde jag någon säga något med betoning på t ex "faktiskt" så kommer mit favoritord vara "faktiskt" ett tag. Och orden byts ut beroende på vem jag umgås med.

 

Eftersom jag inte hittar någonting om det så är jag lite smått... frustrerad. Jag vill gärna veta varför det är så. Och sen slog det mig - det kanske har med empati att göra? Jag är empatisk. Mycket mer än vad jag önskar jag var. Så det kanske ligger i det? Att förutom känna hur folk som är med mig mår, så tar jag över beteenden också? För det är inte så att jag gör det medvetet. Jag kan ibland gå runt och prata som en klasskompis som jag har umgåtts ovanligt mycket med, i en vecka, och det är först efter en vecka jag inser att jag har tagit över personens beteenden. Ibland är det som om jag aldrig fanns. Att jag finns för att jag tar över andras beteenden. Som om jag inte hade egna. Så nu är det svårt att säga vad är "typiskt" Alice. Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara hur jag är. Jag vet inte vad är typiskt Alice när jag pratar.

 

Det kan också helt enkelt vara så att... vissa mysterier är inte menade för att lösas.

Det är i alla fall hur jobbigt som helst. Kan jag inte få vara... jag?

Nu ligger jag i soffan och känner bara hur alla dåliga känslor kokar upp inom mig. Igen. Varför? Jag har ju tagit mig så långt upp på depressionens stege. Kan jag inte få njuta av det utan bara falla rakt ner i hålet igen? 

Ibland känns livet bra. Det är de små stunder som får mig att orka med livet tror jag. Och så är jag rädd för döden. Det fanns år då jag inte var rädd för döden, men nu har jag fått såna panikkänslor bara jag tänker på den. Hemskheter. Men det har något gott med sig. Mycket mindre självmordstankar nu än vad det var för ett år sen. Jag märker skillnad. Det finns bara en sak jag börjar göra nu och det är att jag drar mig undan och vill vara ensam. Men det slåss jag mot ändå för ikväll ska det festas! 

 

Ibland vill jag bara kunna mig själv, vad jag gör för fel och kontrollera allting. Så att jag inte bryr mig och inser att jag faktiskt duger. Men det går inte. Kommer inte gå på några år antagligen. Jag bara hoppas att det kommer så småningom.

Mina drömmar har inga gränser känns det som. Jag drömde om att vi var ute och Håkan Hellströms rosa cykel (det stod till och med hans namn på den!) blev stulen och han var så ledsen. Så vi gick ut och letade och mest letade vi i tvätten. Men hittade bara gympaskor. Så kan det gå.

 

Idag är det en dag då jag stör mig på allting. Mest på att alla runtomkring verkar så bra och de lyckas ju med allting. Och här sitter jag. Misslyckad. Och stör mig på det minsta lilla. Eller, egentligen så stör jag mig faktiskt mest på särskrivning, folk som vill vara så jävla romantiska och ska skryta om det, och folk som söker uppmärksamhet. Well, folk överhuvudtaget då.

 

Det känns som att jag måste få ut mina känslor och tankar någonstans snart, men jag har ingenstans där jag kan göra det. Jag antar att det är därför man går i terapi. Men jag har lovat mig själv att inte ens börja då de bara förstör mer. Jag får klara mig själv, med den här bloggen då, antar jag. 

 

Jag vill kura ihop mig till en boll och sluta behöva ta viktiga beslut. Kan jag inte få vara ett barn nu igen?

 

Oh well. Nu ska jag i alla fall vänta på att Nörd kommer hit. Han kommer få kudden som jag sydde igår! 

Tänka sig att jag lyckades sy en hel jävla kudde, så som symaskiner hatar mig. Den blev inte bra men jag hoppas den duger. Det började faktiskt med att mamma hjälpte mig att hitta på saker jag kan göra när jag är kreativ. Sy alltså. Vi får se hur det fortsätter from now on.

 

Jag får glasögon snart! De är faktiskt billigare än de jag hade i två år nu. Kan bero på att jag sa nej till progressiva den här gången då de är jobbiga. Inga mer väggar som rör på sig och det känns som att man är hög! Nu ska jag ha glasögon och jag ska vara duktig på att ha dem på mig också. Då jag är blind utan känns det som.

Min mage dödar mig. Men det är så mycket i skallen att jag snart dör av alla känslor och tankar. Det är lite både och så det blir en mix av onödiga saker här i inlägget.

 

Dagen började bra. Jag var glad, lyssnade på musik, städade till och med! Dansade lite och sjöng. Men nu har allting liksom bara rasat ner. Igen. Det är så typiskt också. Att vara glad en hel dag gränsar alltid med mirakel. Jag tror att jag har lyckats en enda gång med det under det senaste året.

 

Nu när jag sitter här så kommer alla tankar på en gång. Såna tankar som verkligen inte borde vara här. Just nu vill jag att någon ska krama om mig. Men de vet ju inte ens att jag inte mår bra då jag är så bra på att låtsas som att allt är bra.

Hur som helst. Jag tänkte försöka sammanfatta 2012 (snabbt, jag vet) lite. Mest för mig själv så att jag själv ser hur mycket som hände under det året. 

 

Blev dumpad. Slutade med Risperdal. 

 

Fyllde 18. Festade. Träffade nytt folk. Resten kommer jag faktiskt inte ihåg... jag slutade ta antidepressiva där någonstans också tror jag.

 

Inga minnen från den månaden. Som om den aldrig fanns. Eller jo vänta. Min farbror dog! Och så var jag på en mugglis-träff i Stockholm faktiskt. Fick en kontaktperson då också? (eller så var det i april)

 

Wrath of the Titans på bio med mamma. Massa fangirling. 

 

The Avengers. Fangirling. Födelsedagfirande vid dammen som fick igång alla grillningar. Blev kär och vågade erkänna det för mig själv.

 

Massa festande vid dammen. Klädpoker som jag otroligt nog vann. Morbror dog. Lucas blev inlagd på psyket.

 

Tillstein kom hit. Jag gick på bio med Andreas. Massa festande. Träffade Louise i Uppsala! 

 

Rockstad: Falun! Massa festande. Berättade för Andreas om att jag var kär i honom. Började i världens bästa klass. Jag fick två dvärghamstrar.

 

Lucas blev inlagd. Jag fick Trigeminal Neuralgia (hatar fortfarande det namnet...). Jag och Andreas blev ihop. 

 

Skulle kunna skriva något opassande men jag låter bli. Började med medicin mot ansiktssmärtan. Blev sjukskriven och det blev en hel del besök på sjukhuset.

 

Lucas fyllde 16 och Andreas fyllde 20. Lucas fick en kanin. Var vittne också och fick åka in till domstolen med migrän.

 

Åkte till England och träffade min bror och hans döttrar. Har lagt 3D-pussel med dem också. Fick en kram av min bror och min faster. Firade jul & nyår med världens mest underbara "familj" och vann två böcker och pengar i en bokläsartävling. Flyttade till en ny lägenhet. 

 

 

Så well. Jag antar att det var ändå ett rätt "okej" år. Har hänt massor. Och nu har jag i alla fall världens bästa pojkvän. Den mest egoistiska varelsen på jorden. Han smittar mig med det som tur är så jag bryr mig mindre om andra och mer om mig själv! 

 

Det känns som att jag borde åka till Stockholm snart. Det var länge sen och det är ju trots allt en fin stad. Städer är som mest fina på nätterna! Kan vara något från barndomen då jag ofta satt uppe och tittade ut genom fönstret när jag var hos farmor. Hon bodde i en stor stad och jag tyckte att det var så vackert att se en stad på natten. Oh well. 

 

Just nu känner jag för att gnälla. Men jag ska låta bli tror jag. Jag borde... kontrollera min ilska och mina tankar. 

Hell, jag borde kontrollera mig själv överhuvudtaget. Men ibland glömmer jag mig. 

 

Det kanske kommer ett inlägg till mitt i natten när jag inte kan sova och är allmänt frustrerad och irriterad på hela jävla världen. 

Här har jag gått runt och försökt hitta på något att göra - till och med försökt sova men det gick inte. Dessutom är jag lite hungrig men det finns inget gott att äta. Och då helt plötsligt kommer min bror hem. Med en hel kasse med MAT. Och Coca-Cola och energidryck. God bless you my loved brother! 

 

Så ja. Syskon är definitivt bra att ha. I alla fall de gångerna man inte bråkar eller slåss. Och när de inte får mer uppmärksamhet än vad du får. Typ.

 

Nu ska jag gå med farmor på en promenad då jag har lovat henne. Jag har ju liksom inget annat för mig heller så en promenad blir nog bra. Fortfarande inte rört mina skolböcker... och jag har inte börjat på min "projekt överraskning" heller. Men jag har kommit på några små saker för att förbättra den! Kanske inatt orkar jag börja? 

 

Jag väntar dessutom på bilderna från födelsedagsfesten. De är bara så asdfghklk cuteness overload. Ungefär i alla fall.

 

Off I go. 

Jag har suttit här i fyra timmar och spelat spel. Min handled är död igen, och jag känner mig så seg. En del av mig är jättekreativ och den andra vill bara sova. Jag har i alla fall fått en underbar idé, måste bara... börja?

 

Hamlet var galen igår, han knuffade ner en blomkruka, och hoppade in bredvid hamsterburen. Sheldon lär honom alldeles för mycket. Jag var så rädd att han skulle äta upp mina hamstrar när jag sov att jag drömde om att han faktiskt fångade en av dem och åt upp henne. Hemskt. Funderar på att flytta burarna någon annanstans. Frågan är då bara var?

Idag försöker jag lista ut om jag är nöjd med livet eller inte. Om jag är glad eller irriterad och sånt där. Än så länge har jag bara listat ut att mitt hat mot mänskligheten inte har försvunnit. Det lär inte göra det på ett bra tag heller. Jag läste dessutom lite på min gamla blogg och blev riktigt förvånad över hur fint jag kunde beskriva saker. Men endast när jag mådde så dåligt. Så det verkar vara likadant som med ritandet för min del. Det funkar bara när jag mår dåligt. Och jag vill inte må dåligt, så jag kan knappt skriva eller rita bra. Fuck my life. Eller något.

 

Jag är hungrig och det är tomatsoppa idag. Jag tycker inte om soppor. Så jag får hitta på något annat... kommer antagligen sluta precis som varje gång jag skulle hitta på något annat äta. Jag glömmer eller kan inte fixa något/det jag vill, så jag äter ingenting. Go Alice.

 

Men nu ska jag faktiskt mot köket... 

Så, adios amigos. Jag skriver nog ikväll igen!

Söndag. Jävla söndag.

 

Igår var vi på den där födelsedagsfesten. Det var mysigt, förutom alla små irritationsmoment. De blev en hel del fina bilder också! Och jag fick dansa. Inte att det gick bra någon gång, men oh well... Det fick oss att komma på att vi borde gå en danskurs! 

 

Dagen idag har varit ganska värdelös. Men jag och Nörd tittade på Skyfall, med Ralph Fiennes! Glädje. Iaf den delen var bra. Och så var det god mat idag. Annars så har jag bara sovit och spelat spel. Men jag funderar allvarligt på att börja göra mina "läxor" och så, så att jag har mer tid för mig själv resten av veckan. Jag tror jag ska börja med energiarbetet faktiskt. Nu jävlar, alltså.

 

Men först och främst, jag ska titta på Fight Club. Har tänkt göra det ett bra tag nu, men aldrig kommit igång. Lucas ville se den också, så. Lite Ed Norton och Helena Bonham Carter skadar aldrig. Sova eller inte sova? Jag kanske kan vara uppe hela natten och lösa sudoku, och lyssna på min natt-musik. Men kanske ändå inte... Vi får se.

 

Lucas frågade vad har hänt med mig när han hörde musiken jag lyssnade på. Det är så att under dagen lyssnar jag på The Slaves, och på nätterna på Grendel och Dawn of Ashes (typisk Alice-grej) så jag fick förklara att ibland tycker jag om lugn musik bara. Wellwell.

 

 

För övrigt så har jag återigen upptäckt hur mycket jag hatar människor. Idag har jag mest gnällt och försökt hitta tillbaka till mig själv (borde kanske ha gjort som Pumpkin sa, titta i spegel? där hittar man garanterat sig själv) så det var lite så där... irriterande, typ. Men jag har en smart man som har knäckt koden. Typ. Han är alldeles för smart för mitt eget bästa. 

 

 

Nu får det vara nog med Alice-gnäll för idag. 

Här sitter jag efter att ha ätit "Rostad Kyckling" (som var sjukt god) och borde egentligen städa och försöka göra mig i ordning. Men jag sitter bra här. Misstänker att jag håller på att bli sjuk också då jag har sovit omänskligt länge för att vara Alice...

Hamlet sitter här med mig och håller på att somna.

 

Hur som helst. Jag hade helt sjuka drömmar inatt. De var så många att jag inte kommer ihåg allting. Men jag kommer ihåg att de var irriterande. 

 

Apropå irriterande. Jag stör mig på att min "bästa vän" sket i mig totalt när jag fyllde år. Men idag kom hon ihåg att jag finns. Varför? Jo för att hon måste berätta om massa saker och ingen annan lyssnar. Det är så jävla jobbigt när folk gör så.

 

Oh well. Borde verkligen gå och städa nu. Så att jag hinner göra mig "fin" tills vi ska åka. Det värsta är att jag känner mig alldeles för kreativ för att jag ska orka med annat... jag vill bara sätta mig ner och sy en mask för ansiktet nu. Jag har slarvat bort min förra och nu skulle jag behöva en ny med tanke på att mina ansiktssmärtor är tagna från helvetet. Särskilt när jag är ute och det inte är särskilt varmt.

Hah. Jag har saknat att använda låttexter som rubrik på mina blogginlägg. De senaste bloggar har varit så "formella" och tråkiga. Typ. 

 

Nu sitter jag och äter Pringles och dricker cola. Precis som det borde vara en fredagskväll. Jag blev inte ens ledsen när Andreas sa att han inte kan sova här idag. Vi ses ju imorgon, så det gör inte så mycket. Jag kan vara uppe halva (om inte hela) natten och spela sudoku och lyssna på musik! Synd att jag inte har The Slaves på den lilla dator som har jävla Linux så jag kan inte fixa Spotify till den... irriterande saker det där. Så jag får lyssna på Grendel & Dawn of Ashes (vika för övrigt är riktigt bra att lyssna på om man ska sova) igen.

 

 

Anywhore. Jag funderar faktiskt allvarligt på att sova nu. Det är så mycket jag ska göra imorgon... 

Så godnatt världen och bloggen. Vi ses imorgon antar jag? Ja... jag har blivit duktig på att uppdatera bloggen. Otroligt. 

 

Godnatt från mig och Hamlet ♥

Jag har orkat ta mig till mötet och jag satt där i två timmar och pratade om random saker som vanligt. Hon slutar snart så nästa gång ska vi fika typ. Fira den internationella kvinnodagen samtidigt!

 

Hur som helst, på busstationen kom det en random tjej fram till mig. Hon var ihop med en transsexuell kille (mtof) och var så jävla snäll. 

 

Nu dricker jag nyponte och hatar världen så jävla mycket. Kan man inte kura ihop sig till en jävla boll nu iaf?!

Så nu har jag sportlov. På svenskan jobbade vi med runskrift, och det var skitroligt. Och naturkunskap koncentrerar sig på genetik nu, så det tänker jag iaf lära mig för att det är minst sagt intressant.

 

Annars känner jag mig faktiskt lite smått deprimerad igen. Egentligen borde jag göra mig i ordning och gå till bussen snart, typ, men jag orkar inte ens tänka på det. Och så orkar jag inte tänka efter hur jag mår och känner. 

 

Jag stör mig alldeles för mycket på allting för att jag ska vara en rolig människa idag. Vad sägs om att låtsas att jag inte finns?

 

Det enda som är fint är faktiskt att jag och Malin tänker gå på teater igen! Se både Fanny & Alexander och Sound of Music. 

 

Snacka om humörsvängningar...

 

Dagens låt:

 

Eller rättare sagt, låten för stunden. 

Så vi "firade" igår. Mest satt vi och undrade vad vi kan hitta på. Vi åt glass och tog en promenad, typ. Sen var jag värsta döda levande människan. Så "off" har jag inte varit på länge, tror jag. Hur som helst, han var tvungen att åka hem, så jag stannade i sängen och somnade med Hamlet vid min sida. Jag har lyckats med konsten att somna innan midnatt faktiskt. 

 

Jag vaknade iaf precis när väckarklockan ringde. Med magsmärtorna från hell. Men jag lovade mig själv att gå till skolan idag - so here I am. Sitter faktiskt i skolan nu och väntar på att jag ska börja om 40 minuter. Och eftersom jag inte orkade gå till skolan med sån jävla ont i magen så fick jag skjuts av mamma innan hon skulle till jobbet. Så här har jag suttit sen 7.55 typ och min lektion börjar kl 9. 

 

Bara två lektioner, sen måste jag som sagt tidigare på ett möte. Efter det måste jag hem och städa eller hitta på något kreativt, typ. Imorgon ska vi på födelsedagsfest, och sen har jag hela lovet på mig att plugga, göra läxor och arbeten, vara med folk (försöka iaf) och gå på teater. Och i början av mars ska jag till Malmö, tror jag. Eller, ja jag vill dit, men jag har ingen större koll på hur, var och när. Det blir i alla fall till sci-fi mässan tror jag. Jag har inte varit i Malmö en enda gång så det kommer gå fin-fint. Hoppas jag. Jag ska ju träffa massa awesome människor också så det är värt det. Även om jag är nästan helt övertygad om att jag kommer åka fel, typ.

 

Nu blev Louise och My glada när jag berättade att jag kommer ner. Nu är jag glad också! :D

Tydligen ska jag fira idag. Första gången jag har en pojkvän på Alla Hjärtans Dag. Vi får se om han dyker upp först.

 

Än så länge har farmor fått lite saker och glass. Jag experimenterade lite i köket så det blev glass med apelsin, jordgubbar, chokladsås, jordgubbssås, kaka, vispgrädde och marshmallows med lite ströchoklad (är det här ett ord?!) på det hela. Hon verkade tycka om det. Jag gjorde en sån åt mamma också och två till mig och Andreas. Känns lite romantiskt nästan... 

 

Annars så har jag inte gjort mycket annat. Hörde att min bror har fått ett jobb i ett år nu så det är väl bra. Förhoppningsvis kommer folk inte bråka om den delen längre. Men man vet aldrig.

 

Jag har dessutom fångat Sheldon på bar gärning! (Sheldon är min katt) 

Hon var på väg att ta ner hamsterburen. Men jag har sett det innan det var för sent! Så Marla överlever. Hon har inte ens vaknat faktiskt så hon vet ingenting om att hon blev utsatt för ett mordförsök. 

 

Jag börjar få långa naglar. Det känns som att de bara växer och växer oavsett hur ofta jag klipper dem. Ett tecken på att jag kanske borde spara dem lite? Men jag vet ju att om jag sparar dem så kommer jag klippa dem så fort jag kan. Långa naglar är jobbiga. 

 

 

Kan vi inte ha manuset klart nu? Jag vill spela teater. Jag vill jag vill jag VILL. NU. 

 

Och jag bara måste hitta på något att göra med mitt hår... det är så långt nu och jag har ingen aning vilken frisyr jag ska ha.

 

OCH SNART HAR JAG (förhoppningsvis iaf) NYA GLASÖGON. FINALLY!!

 

Det är Alla Hjärtans Dag idag. Och jag har migrän. Nu har det iofs blivit lite bättre men det är så jävla irriterande. Dessutom så är jag ingen romantisk människa eller så och den här dagen har alltid känts så.. värdelös. Fast det är första gången i mitt liv jag har en pojkvän på Alla Hjärtans Dag. Tur då att han inte är romantisk.

 

Igår var jag på teatern och såg Sound of Music igen. Den här gången var Robin Keller frisk, så jag fick se honom som Kapten von Trapp. Det svåraste var att se Max med tanke på att när vi såg Sound of Music för två veckor sen så har han som spelade Max tagit rollen som Kapten von Trapp. Varje gång Max var på scen kände jag bara att han inte riktigt... var Max. Utan von Trapp. Fast jag tyckte mer om Kellers von Trapp. Dessutom skulle jag faktiskt försöka hålla koll på allting jag har pluggat på innan jag gick dit - dramaturgi - men det sket sig ganska rejält måste jag säga. Man blir så upptagen med handlingen att man inte riktigt kommer ihåg att man skulle hålla koll på vad är vad. Oh well. Jag ska definitivt gå och se den igen! Fanny & Alexander tänker jag också se igen. Även om jag drömmer om Pauline varje natt. Dessutom ska vi på Pygmalion i april. Det blir intressant (och antagligen lärorikt) att se Peter Viitanen spela en vuxen man nu efter att vi har sett honom som Alexander. Underbart.

Hur som helst - kände mig lite forever alone på teatern. Men jag satt mellan två trevliga, äldre par. De var riktigt snälla. Synd att det fanns så många störande ungdomar...

Och ooh! De hade så många problem med mikrofoner på scenen igår. Fru Schraeder har tappat sitt "headset" när hon skulle dansa med von Trapp och Liesl var tvungen att halvskrika efter att hennes mic har gett upp. 

 

 

Imorgon är det sista dagen i skolan. "Bara" två lektioner men sen har jag spec-matte tror jag och efter det ska jag på ett möte. Inte så taggad men det är ett måste. Tänker ta mig till skolan imorgon ändå oavsett om jag har migrän eller inte. Måste ha några böcker under lovet för att plugga... kanske dags att bli en duktig elev och faktiskt börja ta hand om allting? 

 

Har förresten upptäckt The Slaves. Jag skulle ha lyssnat på dem redan för någon vecka sen men har aldrig riktigt kommit ihåg det. Men nu så jävlar. De är riktigt bra dessutom! Lugnande musik är bra.

 

 

Idag fick jag dessutom pannkakor med nutella och Toffifee med ett Alla Hjärtans Dag-kort med en katt på - av farmor självklart. Vi får nu se vad resten av dagen har att erbjuda!

 

Känner mig lite ensam just nu men det går över snart hoppas jag.

Nu har jag haft en negativ blogg och en positiv blogg. Eller ja, jag har kvar båda, men det blev jobbigt att "pendla" mellan dem hela tiden så här ska jag skriva mer eller mer allting som händer. Både det positiva och det negativa. 

 

För att börja kanske ska jag skriva att jag är glad trots en halvtskitig dag, faktiskt. Alldeles för hyper för mitt eget bästa men det är bara bra! Borde sova snart och sova ut egentligen, då jag märker att jag börjar må sämre och sämre igen. Varje natt vaknar jag en timme efter att jag har somnat för att jag drömmer om Pauline. Och måste tända lampan och försöka sova vidare. Vakna upp efter några få timmar av sömn och vara uppe heeela jäkla dagen. 

 

Nu har min smärta i ansiktet kommit tillbaka också. Borde sy en ny mask då jag har tappat bort den förra när vi flyttade...

 

Dessutom är jag dålig på att fixa header och sånt. Därför får det vara som det är. Än så länge iaf!