whenthesilencetakescontrol.blogg.se

Mina drömmar har inga gränser känns det som. Jag drömde om att vi var ute och Håkan Hellströms rosa cykel (det stod till och med hans namn på den!) blev stulen och han var så ledsen. Så vi gick ut och letade och mest letade vi i tvätten. Men hittade bara gympaskor. Så kan det gå.

 

Idag är det en dag då jag stör mig på allting. Mest på att alla runtomkring verkar så bra och de lyckas ju med allting. Och här sitter jag. Misslyckad. Och stör mig på det minsta lilla. Eller, egentligen så stör jag mig faktiskt mest på särskrivning, folk som vill vara så jävla romantiska och ska skryta om det, och folk som söker uppmärksamhet. Well, folk överhuvudtaget då.

 

Det känns som att jag måste få ut mina känslor och tankar någonstans snart, men jag har ingenstans där jag kan göra det. Jag antar att det är därför man går i terapi. Men jag har lovat mig själv att inte ens börja då de bara förstör mer. Jag får klara mig själv, med den här bloggen då, antar jag. 

 

Jag vill kura ihop mig till en boll och sluta behöva ta viktiga beslut. Kan jag inte få vara ett barn nu igen?

 

Oh well. Nu ska jag i alla fall vänta på att Nörd kommer hit. Han kommer få kudden som jag sydde igår! 

Tänka sig att jag lyckades sy en hel jävla kudde, så som symaskiner hatar mig. Den blev inte bra men jag hoppas den duger. Det började faktiskt med att mamma hjälpte mig att hitta på saker jag kan göra när jag är kreativ. Sy alltså. Vi får se hur det fortsätter from now on.

 

Jag får glasögon snart! De är faktiskt billigare än de jag hade i två år nu. Kan bero på att jag sa nej till progressiva den här gången då de är jobbiga. Inga mer väggar som rör på sig och det känns som att man är hög! Nu ska jag ha glasögon och jag ska vara duktig på att ha dem på mig också. Då jag är blind utan känns det som.