2013-09-25
22:08:28
Orkar verkligen inte längre.
Sovit bort halva dagen, med feber, biverkningar så att man vill svimma, och ilska. Eller, rättare sagt, besvikelse.
Som vanligt trodde jag och hoppades, och väntade. Bara för att det skulle visa sig att jag hade rätt från själva början att han inte alls skulle dyka upp...
Nu ligger katten bredvid och snarkar lite, och jag har ont i ansiktet. Förstår inte varför. Trodde medicinen började hjälpa i alla fall. Men tydligen inte. Så, biverkningan och ingen hjälp.
Borde se min läkare och kolla upp det här.
På fredag är det exakt ett år sedan jag fick trigeminusneuralgi. Det känns... konstigt, på något sätt.
Man lär sig att leva med det, men det är inte så lätt som det verkar.
Jag borde sova.
Borde sluta irritera mig på alla människor runtomkring och så också. Men det går inte.
S'well.
Godnatt.
Kommentera inlägget här:
