whenthesilencetakescontrol.blogg.se

Nu ligger jag i soffan och känner bara hur alla dåliga känslor kokar upp inom mig. Igen. Varför? Jag har ju tagit mig så långt upp på depressionens stege. Kan jag inte få njuta av det utan bara falla rakt ner i hålet igen? 

Ibland känns livet bra. Det är de små stunder som får mig att orka med livet tror jag. Och så är jag rädd för döden. Det fanns år då jag inte var rädd för döden, men nu har jag fått såna panikkänslor bara jag tänker på den. Hemskheter. Men det har något gott med sig. Mycket mindre självmordstankar nu än vad det var för ett år sen. Jag märker skillnad. Det finns bara en sak jag börjar göra nu och det är att jag drar mig undan och vill vara ensam. Men det slåss jag mot ändå för ikväll ska det festas! 

 

Ibland vill jag bara kunna mig själv, vad jag gör för fel och kontrollera allting. Så att jag inte bryr mig och inser att jag faktiskt duger. Men det går inte. Kommer inte gå på några år antagligen. Jag bara hoppas att det kommer så småningom.