whenthesilencetakescontrol.blogg.se

2013-03-29
11:38:03

Kvinnligt beteende.
Jag beter mig som en kvinna. Det är läskigt. Gnäller och gnäller och allt går ut över den person jag älskar mest. Själv förstår jag inte heller vad som händer i min skalle. Men det där "kvinnliga beteendet" kanske i själva verket är efterlämnade spår av min psykos. 
 
Igår var jag i skolan. Det känns på något sätt härligt att ha massor att göra. Vi har fått planering för typ resten av terminen. Det jobbigaste blir nationella prov och naturkunskapprov om genetik precis när vi har massa föreställningar. Och folk säger att esteter inte gör något...
Oh well. Igår var det i alla fall teater, där jag improviserade fram en fältbiolog som brydde sig om mini-sköldpaddan Mårten och sin brasilianska köttätande växt. Sånt gillas! På mattelektionen fick vi bara tillbaka våra prov, sen fick vi gå. Idrott blev till en promenad med Robert och Elvira (jag hade iaf för en gångs skull kläder med mig) och engelskan gick fint, jag fick A och B (tre poäng från A där... besviken på mig själv). Jag skulle till Östhammar men jag stannade hemma och sov. Håller på att bli sjuk.
 
Anywhore. Onsdagen blev helt spontan! Riktigt fin också. Fridus följde med när jag skulle köpa polaroidkameran (äntligen!) och helt random, när vi väl var i Uppsala, bestämde vi oss att vi ska på teater. Övertrötta redan under dagen, blev vi riktigt trötta på slutet där. Men det gick, det gick. Och det var riktigt trevligt! Mer av såna goda saker.
 
Och idag har jag inte gjort "så" mycket. Sov jättedåligt, vaknade hela tiden under natten och trodde det var morgon. Varje gång. Vilken besvikelse när man ser på mobilen att klockan är 00:54.
Jag har nu iaf klätt på mig. Spelat Assasin's Creed II igen, tills Ezio ramlade med sina kulor på en stång (?) och man inte kunde göra något. Mammas kille sa att det är förståeligt, det gör ju jävligt ont så det är klart att man inte kan göra något. Men man kunde inte ens RAMLA NER. Besviken. Så jag stängde av, gick och la mig i sängen, och kollade klart på första avsnittet av Bibliotekstjuven. Nu sitter jag här och äter rostat bröd. Som mamma tvingade i mig. Jag är egentligen inte ens hungrig. 
 
Oh. Helt plötsligt fick jag lust att lyssna på Hans Zimmer! 

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: