whenthesilencetakescontrol.blogg.se

Som rubriken säger då. Jag är så sönderstressad att jag bara tar ut all ilska på alla omkring. Igår bråkade jag och Andreas lite, eller rättare sagt, det var ett missförstånd alltihopa. Jag började gå hem från dammen men sen bestämde mig för att sitta på en sten och gråta istället. Och då kom han och kramade om mig och jag fick gråta ut alla världens bekymmer. Vi pratade en hel del, något som egentligen behövdes ändå, och så stannade han över natten igen. Han är verkligen den enda personen jag litar på så mycket. Jag vet att han bryr sig, han bryr sig på riktigt och kan visa det. 

Att han orkar med mig är ett mirakel. Verkligen.

 

På lördag blir det nio månader tillsammans, men på onsdag blir det ett år sedan jag insåg att jag var kär i honom. Helt sjukt. Jag ska iaf vara med Andreas en hel helg, bara vi två och ingen annan. Någon helg snart. Helst innan han börjar jobba också. 

 

Nu borde jag egentligen plugga. Har så mycket att göra, men jag orkar inte just nu...