whenthesilencetakescontrol.blogg.se

Här sitter jag med ansiktssmärtor tagna direkt från helvetet och feber. Detta är inte okej. På det hela börjar jag bli deprimerad igen. Jag blir manisk vissa dagar och så är jag arg på hela jävla världen. Ibland känns det som att jag verkligen inte behöver andra när de flesta ändå skiter i mig.

 

Idag ska jag försöka överleva. Jag tänkte göra ett armband för farmor, med farfars namn på. Jag vet iofs inte hur hon kommer reagera, och så, men jag vill jättegärna göra något med farfars namn på så att hon kan ha det som minne.

 

Just nu orkar jag inte med livet. Varken fysiskt eller mentalt. Jag bara är - betraktad som luft av vissa - men jag är. Jag lever. Även fast livsglädjen försvann.

 

Well. Jag får klara mig, ensam.