whenthesilencetakescontrol.blogg.se

2013-09-07
14:06:15

Konstiga skuldkänslor.
Här sitter jag och försöker verkligen hitta en viss person. Det går inte så bra.
 
Och för att förklara titeln, ja, låt mig ta det från början.
Så jag har fått en ny tyskalärare. Han påminner väldigt mycket om min tyskalärare som jag hade i Polen.
Och det fick mig att tänka på tyskaläraren jag hade i Polen då. När jag mobbades så var tyskalektioner någon sorts räddning för mig. Läraren var den första som kom på att kalla mig Alice. Sen hittade jag en mössa som hade öron (den var röd, och det var typ en hund på den) och tyskaläraren var så fascinerad över den att han kallade mig för Ior. Och egentligen, vad passande, med tanke på att jag var deprimerad pga all mobbning och all skit som pågick i mitt liv under tiden. Men jag var glad på tyskalektioner. Jag har alltid fått bra betyg i tyska, och jag kommer ihåg när jag fick A på en uppgift, och en komplimang för min tyska accent. Innerst inne avgudade jag läraren då. Ni vet, när allting sket sig, man tänkte hela tiden på att man kanske borde ta livet av sig och slippa alla jävla plågor där ute. Då kom han med små komplimanger som gällde min tyska. Eller min mössa med öron då. 
 
När jag gick i sexan där så var jag ofta hemma pga mobbning. Sen fick visst hela skolan veta att vi skulle flytta till Sverige. Så när jag var på väg till en lektion, kom min tyskalärare springandes, och undrade om det var sant. Han tyckte det var jättetråkigt, att en av hans favoritelever (ja, det var ganska vanligt i Polen att lärarna hade sina favoritelever) skulle sluta gå på hans tyskalektioner och så där. Han bad mig bara göra en sak när jag väl flyttar. Ta reda på hur man ber på svenska, och lära honom. 
 
Nu har jag såna hemska skuldkänslor, för att det har gått sex år och han har aldrig fått reda på hur man ber på svenska. Eller ja, det kanske han har, men inte via mig. Fast jag vet att han slutade på skolan något år senare, och nu är han visst mystiskt spårlöst försvunnen, inte ens internet vet var han befinner sig. Jag har försökt och försökt och försökt. Mina stalker/detektiv-skillz hjälper ingenting i det här fallet. Och jag känner mig hemsk.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: