whenthesilencetakescontrol.blogg.se

Måste bara säga att jag har äntligen tittat på stjärnor tillsammans med någon jag älskar. Det kändes skönt.

Att titta på stjärnor och på solnedgångar har alltid varit "min grej". Jag kände att om någon skulle vara med, så skulle de stjäla mitt ögonblick. Var jag ensam, så kändes det som om solnedgången fanns där bara för mig.

Hur som helst. I fredags kom Andreas hit, och vi gick ut och tittade på stjärnor. Sen åkte vi till dammen, la oss på bryggan, och tittade ännu mer. Det var otroligt fint. Och jag är glad att jag kunde, för en gångs skull, känna att jag kan dela det här ögonblicket med någon. Utan att känna att de snor något som är "mitt". Det kändes rätt. 
Och nu när jag skriver det, kom jag på hur Andreas alltid rättar mig, när jag ibland (well, för det mesta) delar in saker i "jag" och "du". Han föredrar att säga "vi". Jag tycker att det är så otroligt fint. Att det liksom, finns ett "vi" i mitt liv. Även om det är, som sagt, svårt för mig att se det så.

 

Jag älskar den där mannen. För mig är han finast i världen! <3